Vad är det för fel, nollåttor?

Det finns något magiskt med nollåttor - förutom det faktum att de tror att världen slutar utanför denna världsmetropol och allt utanför är deras "land". På sin höjd.

Varje vinter händer något magiskt i en stor del av landet, så även i Stockholm. Det börjar snöa. VARJE vinter. Och här kommer det ÄNNU mer magiska: Det blir snökaos. Inte i landet, men i Stockholm. Några centimeter snö faller på marken och plötsligt är det liksom undantagstillstånd blivit utfärdat. Ingenting funkar. Folk kör i diket - för givetvis måste stockholmarna just de dagarna skippa kollektivtrafiken och istället sätta sig i bilen. BAD IDEA, stockholmare, för uppenbarligen vet ni inte hur man kör på annat än bar asfalt. I resten av landet faller det samtidigt FEMTIO centimeter snö och inte en käft lyckas med bedriften att hamna i diket, bli insnöade, sabba infrastrukturen osv. Hur kan det komma sig?

Idag har vi drygt -30 här, och i huset 16 grader varmt. Ute ryker det i skorstenarna och folk klär på sig. Igår var det -21 och folk var ute på promenad, väl påpälsade. Aftonbladet kan samtidigt rapportera om vilken effekt denna kyla haft i Stockholm: Utslaget elnät. Uppenbarligast har stockholmarna fått fnatt av denna "köldchock" och vridit upp elementen.

Så frågan blir: Hur kan en stad med sådan hybris som Stockholm inte klara av varken snö eller kyla, två givna happenings varje år? Tänk om de var lika oförberedda inför Nobelfesten? Fjollträsk och det av en anledning, amen.

Och så en liten reflektion som gäller de södra delarna av norra Sverige, alltså Dalarna var jag bor. Dimljus, det är något som finns på de flesta nyare bilar. Så även på vår Subaru. När man kör i NORRA Sverige har de flesta dimljusen påslagna tillsammans med halvljusen vilket man enligt lag inte får. Nåväl. Jag kör så, här hemma också. Skillnaden är bara den att halvljus + dimljus i södra delarna av norra Sverige innebär att mötande trafik nitiskt blinkar åt en.

I norra Sverige bryr sig inte en käft eftersom de flesta gör så. Hur kan det komma sig? Handlar det om en djungelns lag i norra Sverige medan det fortfarande finns poliser på vägarna här? (Iofs, jag har nog sett sammanslaget lika många poliser längs vägarna om man jämför norra och södrare norra Sverige...) Eller handlar det om den svenska avundsjukan här i södrare Sverige? De som blinkar är aldrig SUV:arna med dimljusen påslagna utan helt enkelt bilar som saknar dimljus...

Idag ska vi ägna dagen åt att INTE ha dåligt samvete över att vi inte tar någon prom. Istället ska vi försöka värma upp vår övervåning så gott det går och förbanna det faktum att vi inte hunnit köpa någon vedkasett ännu. Då hade nog huset varit betydligt varmare än 16 grader... Nå, nästa år lär bli bättre: Då ska vi ha hunnit tilläggsisolera!

Hemma igen...

Efter två sköna men trötta veckor i Norrbotten bar det av hemåt igen, och säga vad man vill, men "Borta bra men hemma bäst" stämmer verkligen. Skönt var det med egen säng och på något sätt blir det skönt att komma tillbaka i vardagsrutinerna igen. Hur mycket rutin det nu är... Nåja.

Vardagen är igång igen och Magnus är på jobbet. Jag och Mymlan sov till 09 och som hon gäspar redan nu finns risken för tupp inom en snar framtid. Det finns inte så mycket att förtälja egentligen. Gårdagen spenderades med en del måsten och en del rent nöje. Fikade och dinerade hos Modern, oxfilé med pepparsås, och tog en sväng till Borlänge där Magnus investerade i isolering och fogskum medan jag spenderade pengar på Babyproffsen. Ett vägghängt skötbord, en grind och en badbalja (och blöjpåsar) och vips var vi 1500 kronor fattigare. Magnus, min darling, hängde upp skötbordet på toaletten så byta blöja på Eira var en dröm för min rygg helt plötsligt. Att byta på golvet klarar jag helt enkelt inte just nu. Av förklarliga skäl.

I och med hemkomst börjar också projekt: Bygga kök på allvar för Magnus. Som höggravid kan jag inte göra så där jättemycket. Är det något jag verkligen längtar efter så är det ett riktigt kök. Kunna laga mat på riktigt. Baka på riktigt. Förvara saker på riktigt.

Oh well. Nu ska jag försöka ta mig samman och dammsuga och sätta igång en tvätt. Helt otroligt hur fort det går för litet tvätt att bli mycket.