tisdag 28 september 2010

I svampskogen...


Jag drömde i natt att jag var i svampskogen. Bara några meter in från vägen hittade jag drösvis med kantareller och mitt bland alla kantareller något som såg ut som en JÄTTEKANTARELL. Jag tänkte "yes!" åt alla normalstora kantareller, den stora tänkte jag inte plocka. Om något ser för bra ut för att vara så, så är det också så: för bra för att vara sant.

Men så kom det en svampexpert gående och berättade att alla kantareller var förgiftade av jättekantarellen, så jag kunde inte plocka någon alls eftersom jag skulle bli förgiftad av dem. Då blev jag så irriterad att jag tog ett steg åt sidan och råkade trampa i ett jordgetingbo, så hur många höstloja getingar som helst for upp och ville sticka mig.

Och tur var väl det, att jag inte åt av trattisarna, för såhär kan det gå om man plockar fel svamp!

måndag 27 september 2010

Hur det går med barnen...

Den här snuvan ger sig inte. Jag är tät, tät och hängig, hängig. Edithen har fortfarande feber och snoret rinner på bägge ungarna...

Det är så lustigt, för ett par, tre veckor sedan kunde Edithen inte krypa. Hon låg och liksom juckade på golvet och blev förbannad. Nu kryper hon. Fort går det, och överallt ska hon vara med. Det ser så himla lustigt ut när hon ska över den höga tröskeln in till Eiras rum; som en liten kålmask fastnar hon med magen på mitten och viftar med armar och ben i luften utan att komma någonstans.

Ikväll, då Magnus lagt Edith (första vändan) skrek hon en del. Vi brukar låta henne hållas en stund innan vi plockar upp henne. Hur som blev det tystare och plötsligt började andningslarmet tjuta. Det spelar ingen roll att jag vet att ungen mår alldeles prima - det där tjutet får hjärtat att slå några extraslag av panik... Nåväl, vi gick in till henne, och där STÅR hon i fotändan av sängen. Jajamänsan. Vår sjumånaders tös börjar resa sig upp. Jag blir litet stolt och varm i kroppen när jag ser henne... Hon är alltid så glad, vår Edith. En solstråle.

Eira pratar mer och mer för varje dag, och börjar så smått sätta ihop ord till tvåordsmeningar. "Åka mormor"; "Lala boll" och så vidare. Hon blir så lycklig när vi kan kommunicera på ett sätt vi aldrig förut gjort. Idag åkte vi till mormor - barnens mormor - för att låta Magnus mecka rör ifred. Eira pinnar på med de små benen, ropar efter kossorna och blir alldeles ifrån sig av lycka och stolthet när hon matar korna med gräs. Glädjen var extra stor när hon dessutom fick gosa med en katt... Och hon liksom bubblar fram i livet, "hakuna matata", och...

Ibland är saker för stora för att kunna skriva om dem. Ibland går det inte att beskriva känslor.

Men det är ungefär samma fiskspritt i magen som när Magnus då jag säger att vi bara har en ren handduk kvar, och därför är tvungna att dela på den, han och jag, svarar "Jag vill dela ALLT med dig, det vet du ju!" Happy happy. Love love.

lördag 25 september 2010

Barn och ballonger - walk of shame...

Medborgarplatsen, Stockholm

En pappa ∼35 med två barn ∼5 efter sig skyndar sig fram till Miljöpartiets valstuga.


Pappan: Hej, snälla, snälla säg att ni har några ballonger! Mina barn går omkring med Folkpartiet-ballonger, jag kan inte gå hem såhär!

fredag 24 september 2010

Bad personality?

Idag har jag den i särklass sämsta personligheten. Jag har snor i hela huvudet och feber. Tålamodet var förbrukat omkring 06.50 men trots det är det åtminstone tolv timmar kvar av tålamodskrävande kiddos. Vilka för övrigt också är förkylda. Magnus meckar rör med Micke vilket i sin tur innebär att vattnet kommer att stängas av. Jag som har ungefär fyra maskiner tvätt att tvätta, en disk up and running och on top of that en kyckling som står på tining för att så småningom hamna i ugnen. Med andra ord är jag en vidrig person idag.

Fredagens meritlista så här långt:

- Kalla Magnus inhuman för att han tände i taket när jag hade somnat från hus och hem kring 08.30.
- Snäsa och skrika på barnen som är i sitt esse vad gäller humör. Edith vill inte äta, Eira vill inte sova, och däremellan ska Eira slå Edith. Suck.
- Skälla på Magnus för *plats för valfri sak man än kan komma på att skälla på någon för*.

Mest av allt skulle jag vilja ha en soffa att kura ihop mig i. En stor, mjuk, skön soffa och en lika skön filt plus ett par, tre bekväma kuddar att halvsova mot. Lägg till det två påsar chips och fyra filmer och en gigantisk Ramlösa citron och "ifred" och min dag hade varit gjord. Samt en lång, skön, het dusch. Och en god natts ostörd sömn.

Det enda jag möjligen kan få av allt det är är en het dusch och chipsen. Dock avstår jag karaktärsstarkt nog chipsen.

Nu ska jag försöka göra dagen litet bättre med hjälp av Otrivin comp.

(För er som inte drog parallellen med kycklingen och vattnets frånvaro - please never cook for me!)

Om att somna om...

Ofta har jag litet småsvårt att somna om kvällarna. Jag har helt enkelt för mycket i huvudet som stör, varför det också brukar dröja innan John Blund kommer med drömsanden eller vad det nu är han slänger i ögonen på små barn... Detsamma gäller på nätterna. Alltså när barn ska ha nattmat för jo, vår Edith äter fortfarande nattetid och jag vet inte hur vi ska få henne att sluta med det. Nå, det var en parentes...

I natt vaknade hon kring 04.45 och var hungrig, och eftersom Magnus låg inne hos Eira knatade jag helt sonika upp, fixade en flarra och stoppade den i munnen på Edith. Hon sög i sig, suckade i princip och somnade om. Jag låg och vred mig av och an i sängen i ytterligare nästan en timme innan jag kände att det gick att slumra till. Då väcker Edith mig och vill ha morgon.

Förut kunde jag ta upp Edithen i sängen och fortsätta sova, men i och med att hon blivit så mobil funkar det inte riktigt. Hon kryper ut över kanten, och lägger jag täcken i vägen kryper hon helt sonika över. Att lämna kvar henne i spjälsängen funkar inte heller eftersom hon då blir förbannad och skriker och vill upp... Alltså var jag tvungen att gå upp med henne. Kvart över sex.

Så innan halv sju har hon väckt storasyrran som är på ett strålande humör. "Tinky Winky" skriker hon argt och gör inget annat än bråkar på lillasyster vilken i sin tur blir förbannad och ledsen och skriker. Magnus sover och jag snorar av bara helskotta...

Ute börjar det åtminstone ljusna nu...

Sjung om studentens slösaktiga dagar...

Jag kom att tänka på en sak nu nyss, när jag och Magnus nattfikade och Eira plötsligt vaknade (igen). Magnus svalde ner mackan med litet mjölk och gick efter en puss godnatt (från Eira) och lade sig med henne. Kvar satt jag i mörkret, vid köksbordet, med en mjölkförpackning, en nyöppnad ost, ett storpack cognacmedvurst (köp inte den från Euroshopper, den är vidrig), en gurka och två sorters bröd. Allt att plocka undan, såklart.

Hade det där hänt för dryga tre år sedan, på den tid jag var om livet lyckligt ovetande student, hade jag lätt kunnat resa mig från bordet och krypa i säng för natten. Lämnat maten på bordet alltså. Detta med motiveringen att jag ändå inte äter macka så ofta och att jag ändå hade det viktigaste hemma till morgonen: kaffet.

But the times they are achanging, eller hur var det? Aldrig i livet att jag nu hade lämnat käk för en dryg hundring - nästan 150 - framme över natten av ren jävla lathet. Och ändå har jag mer pengar nu än då...

Annars är jag bara förjävla snorig. Snor'n rinner och vettet försvinner. Jag ska försöka njuta av att ha sängen solo i natt och hoppas Edithen sover till åtminstone 07... Sovmorgon för den här studenten, med andra ord!
Published with Blogger-droid v1.5.9

onsdag 22 september 2010

Diskmaskinskuriosa och husbygge...



Om man sköljer av disken innan man sätter in den i diskmaskinen förlorar man vinsten med att köra den i diskmaskinen, eftersom en modern diskmaskin drar mindre än vad det kostar att handdiska.

En tio år gammal diskmaskin drar ungefär 220kWh mer per år, än vad en ny A-märkt diskmaskin gör. Detta motsvarar kostnaden för den el ett modernt kylskåp förbrukar. Slutsats: Istället för att ha en gammal diskmaskin kan man helt enkelt ha en ny diskmaskin och TVÅ nya kylskåp.




(Källa: Vi i villa)


Jag har spenderat en stund med att klicka runt på till salu-hus i samma område som vårt. De tre eller om det var fyra villor jag kikade på ligger samtliga kring miljonen och uppåt. Bostadsytan var i stort detsamma och medan vi värmer vårt hus med pellets hade de andra villorna direktverkande el + luftvärmepump till uppvärmning. Renoveringsmässigt låg de villorna på ungefär samma standard som vi kommer att hamna på. Eller nej, det gjorde de inte.

När vi fått på golvet här nere - med golvvärme - ska vi fixa väggar och el. Därefter blir det ett helt nytt kök med nya vitvaror, en totalrenovering av lilla toaletten där nere (vilken blir kaklad/klinkrad) och sedan är det dags att ge sig på övervåningen. Alltså där vi nu bor.

Här uppe ska alla golven fixas till - rätas upp - och nya golv läggas. Köket här uppe ska rivas ut totalt och byggas badrum av. I hallen ska ytterligare ett rum byggas - Edithens rum - vilket gör att vi istället för fyra rum får fem. Givetvis fixar vi övriga ytskikt också, för våra vackert 70-talsbruna väggar med spygröna blommor tilltalar inte oss det minsta.

Tilläggsisolera ska vi göra utvändigt och i och med det byta panel. Alltså ska vi också riva bort balkongen på övervåningen samt den lilla farstun vi har in. Den vill jag sedan ska byggas om i en kombinerad farstu-altanbyggnad för att kunna användas som umgängesplats sommartid. Vad det lider ska vi således också byta samtliga fönster i kåken - de nuvarande drar knappt något alls vintertid - och jag tror nog att Magnus vill byta tak också. Mest för utseendets skull, kan jag tro.

Återstår gör så vårt garage/pannrum och där tänker jag inte ens yttra mig... Men jag vet att Magnus har en tanke med det också...

Nu ska jag duscha och tänka på hur mycket pengar vår A-diskmaskin sparar oss...

torsdag 16 september 2010

Kurvig, mullig eller fet?

Ibland klickar jag runt på så kallade vuxensiter på nätet och när jag slöklickar sådär så dyker det titt som tätt upp bilder, mer eller mindre avklädda, på fruntimmer. Eller ja, tjejer alltifrån 18 till 55, kanske jag ska säga.

Jag har konstaterat följande: kurvig, mullig och fet är tre helt subjektiva kroppsuppfattningar.

Jag anser mig själv vara kurvig, litet småmullig, men ändå med en viss kvinnlighet i behåll. Men - många som lätt kan plussa på vaddå, femton-tjugo kilo eller mer ovanpå min vikt ser sig som kurviga. Som lätt mulliga. Och tittar man sedan på bilderna är det mest en oformlig massa kvinna. Som är kurvig. Enligt sig själv.

Missuppfatta mig inte nu.

Man får se ut precis hur man vill.

Liten, stor, tjock, smal, skinny, kurvig, mullig, rödhårig eller mörkhyad. Jag bryr mig inte ett smack så länge jag inte ska hoppa i säng med vederbörande. (Vilket inte skulle hända eftersom jag är sorgligt hetero...)

Men jag reflekterar bara över hur ruggigt subjektivt det där med kurvig, mullig och fet är. Uppenbarligen kvalar både jag och 115 kilos Jenny in under samma kategori: kurvig.



(Och skulle jag nu prompt vara tvungen att välja en kvinna i bingen hade det varit en kurvig sådan. Kurvig enligt min definition.)

onsdag 15 september 2010

Nu är det officiellt!

Eira och Edithen ska bli storasyrror nästa vår!



Neerå! Skojade bara! No kiddies här inte! Det räcker så fint, så fint med de två vi har...

Men nu är det hur som officiellt: Det blir inga mer tuppar för Eira! Hon har nu tagit steget från att vara napping baby till stora tjejen som inte ska sova något mer dagtid. För så här är det:

Vi har under några veckor gått bet med att söva henne på förmiddagarna, och efter 13 har vi vägrat i sten att låta henne sova. Att eftermiddagarna, ja, framåt middag och till läggning, har varit extremgnälliga har inte varit en överdrift, men att lägga henne däremot har varit en dröm.

"Vill du ha välling och sova?" har vi frågat och hon har formligen rusat till sängen och slocknat på två röda.

Idag tuppade hon i bilen på väg till Falun och sov till 11.30, alltså knappa trekvart. Läggningen idag tog - trots en mycket trött tjej - en dryg timme. En dryg timme av snurr, gnäll, kink, nypas, dra i håret, tända och släcka, av och på med täcke, leka med kudden och allt vad nu en tvååring kan hitta på för att inte behöva somna. Och jag gör det inte.

Ungen får vara hur gnällig som helst mot kvällningen. Jag mutar henne gladeligen med bad, Teletubbies och allt annat som kan få henne att inte kinka ur totalt för att sedan kunna lägga henne kring 19-19.30 och sedan ha lugn och ro.

Så. Hon börjar bli stor, det lilla flarnet. Och pratar gör hon något så extremt. Nästan varje dag kommer nya ord. Det är sådant som gör det skoj att vara mamma...

tisdag 14 september 2010

Idag har jag...

...klivit upp före 06. Eller ja, vaknat före 06. Jag vägrar dock kliva ur sängen före 07 även om Edithen vill annorlunda.

...läst en timme kurslitteratur och fått konstaterat att ja, vi ska läsa HELA Olsson till nästa onsdag eller vad det nu är.

...åkt och tränat: Först en stund crosstrainer och sedan en halvtimme core. Pust.

...åkt till mormor med en matlåda, fikat med henne och hjälpt henne ringa ett utrikessamtal.

...haft seminarie på skolan vilket gick sådär, men hoppas på godkänt. Min hjärna var tämligen grötig efter att ha varit vaken sedan före fan.

...kört hem från Falun med lika mycket sinnesnärvaro som ett rattfyllo.

...fixat äkta halvfabrikatsmiddag i form av fiskpinnar och spenat och i och med det sett till att sju personer blev mätta och nöjda.

...lagt Eira till sängs och fått henne att somna.


Nu borde jag...

...ta en dusch och det länge.

...läsa åtminstone två kapitel kurslitteratur..

...ha en stund för mig själv.

...kolla på partiledardebatt från häromdagen.

...plocka ur och i diskmaskinen.

...läsa något jag själv valt och vill.


I själva verket...

...kommer jag att hänga framför datorn i typ två timmar till och göra inte ett endaste vettigt dugg, duscha och sedan tvärslockna bara för att vakna före 06 imorgon igen och göra om typ allt som jag redan gjort idag. Undantaget seminarie och möjligen träningen då.

måndag 13 september 2010

"Vaj ä hatt? Ha-ha-aah-hatt!"

Vi är hyfsat restriktiva med film och TV här hemma vad gäller barnen. TV-biten är lätt då vi inte har någon TV inkopplad och inte heller kommer att ha förrän vi har ett golv i vardagsrummet. Därför har Eira enbart fått se vad vi har valt på datorn. Till en början var det enbart "I drömmarnas trädgård" vilket är ett väldigt harmlöst och rätt sött barnprogram för de minsta.

Men - barn utvecklas tydligen och i och med det förändras också vad de vill titta på. Jag introducerade "Bullerbyn" och "Emil", men inte riktigt än, tydligen. Försökte då med "Djungelboken" vilken blev en av Eiras favvosar. Helt okej.

Så kom en dag då hon hittade ett DVD-fodral med Teletubbies här hemma, och av någon anledning blev hon helt tokig och ville kolla på det. Eftersom DVD:n var borta så löste jag det på det sätt alla moderna mammor gör. Hon fick titta...hrrrm...via nätet.

Och jag formligen AVSKYR Teletubbies! Inte bara för att det är vansinnigt löjligt, opedagogiskt, verklighetsfrånvänt och Gud vet vad mer, men mest av allt för att de där teletubbierna pratar BABYSPRÅK!

Är det något jag inte tål, så är det människor som inte pratar rent med barn. Vi säger "nenne" om vällingen åt Eira, vilket har blivit en (o)vana då hon när hon var pyttepytte skrek just "nenne" när hon ville ha välling. Dumt nog anammade vi det, men det är också det enda. Därutöver anpassar vi inte språket det minsta vad gäller barnen.

I mitt tycke ska barn lära sig vad "diskutera" är, att det finns ord så som "enerverande", "komplicerat", "acceptera" och så vidare. Inte de svåraste orden i SAOL, med andra ord. Men en fin grund i det språk som är deras modersmål. Därför blir jag komplett vansinnig av att lyssna på Dipsy som undrar "Vaj äj hatt?" eller "Po spajksykel". Eller för den delen "Tinky Winky väääska".

"Var är hatten?"

"Pos sparkcykel"

"Tinky Winkys väska"

Hur svårt ska det vara?

Och är det för mycket begärt att ett barnprogram riktat till barn som är på G att lära sig prata ska innehålla normala ord och inte babyvarianter? Vad tycker ni andra mammor? Är Teletubbies okej? Och pratar ni babyspråk med era knoddar?


I övrigt våndas jag aningens över kommande seminarie imorgon. Jag vet inte alls om jag är ute och cyklar, men jag har gjort uppgifterna utefter hur jag tolkat frågorna. Hur andra har tolkat dem? Ingen aning. Jag fick inte så stor koll över det under gruppmötet idag... Litet blev sagt och mindre blev gjort. Därför måste jag förlita mig helt på mig själv, känns det som, och det var så vansinnigt länge sedan jag använde huvudet på det här viset... Jag håller hur som tummarna!

söndag 12 september 2010

Jag har bloggat...

...men när jag hade publicerat allt märkte jag att jag hade publicerat det i Magnus blogg, varpå jag skulle lägga över allt hit. Vilket jag gjorde. Givetvis kukade allt ur så har ni trots allt intresse av att läsa det så får ni kika in hos Magnus istället... För nu orkar jag inte börja om!

onsdag 8 september 2010

Ibland tänker jag...

...och det här är bara depp. Men jag måste få skriva av mig. Jag måste verkligen det.

Min syrra verkar ha börjat plugga till sjuksköterska, på distans. I den grupp vilken hon är en del av är majoriteten en god del äldre än hennes snart 21, berättade min mor.

I min klass är majoriteten en god del yngre än jag själv, har jag konstaterat.

Och jag kan inte längre det där sociala spelet. Att träffa nya människor är så hiskeligt jobbigt och jag vet inte vad jag ska prata om, i synnerhet inte då det är så vitt skilda livssituationer. Vissa har precis flyttat hemifrån. Vi har precis köpt ett hus. Vissa har börjat lära sig ta de första riktigt stapplande stegen in i vuxenlivet tryggt förvissade om att det nog ändå dröjer bra många år innan de är vuxna-vuxna. Vi försöker forma individer till att en dag själva kunna befinna sig var mina classmates nu är, och det med det bästa av självförtroende och det bästa sunda förnuftet som går att finna. Vissa ska handla käk för första gången på en vecka. Vi äter hemlagad husmanskost 9,9 av 10 gånger och det två gånger dagligen.

Man ska inte låta petitesser skapa barriärer, men trots allt blir det en barriär. Jag försöker se skolan som en arbetsplats, men faktum är att... Jag vet inte. Jag är väl bara nere i en dip, antar jag... Och då får jag känslan av att jag nog ändå inte borde göra det här eftersom jag är för gammal, för osäker, har för kass självbild, inte kan sälja mig själv på rätt sätt och jag menar, kom igen, vad inbillar jag mig egentligen? Att jag ska klara det här?

Jag vet inte varför men det är turast i världen att jag har Magnus. Inför honom är jag aldrig misslyckad även om jag är det inför mig själv.

lördag 4 september 2010

En blivande konstnärinna?

Förmiddag i det BP'iska residenset och intill mig sitter Eira och ritar. Jag har fått för mig att det är en av få gånger hon faktiskt kan sitta lugn och still en stund. Rita, och så läsa böcker. Hennes första teckning sitter upphängd på en spik i väggen och jag har tänkt rama in den (teckningen alltså, inte spiken), sådär fånigt mammigt som det kan bli.

I natt har det varit minusgrader, och Magnus klev upp kring 07.30 var det 1,4 plus ute. Magnus vred genast på kranen på toaletten och höll (säkert) en mental tumme för att vattnet inte skulle ha frusit. Det hade det. Inte. Lyckan var, i sann Familjeliv.se-anda, total. Själv klev jag upp en halvtimme senare och trodde nog mer eller mindre att jag skulle dö av köld.

På agendan idag: Vi ska ta en promenad med våra små, jag och sambon. Sedan måste måste måste jag läsa kurslitteratur eftersom jag igår kväll fastnade framför en dokumentär om sekten "Folkets tempel" vilka tog kollektivt självmord i slutet av 1978. Snacka om att behöva prioritera... Kurslitteratur eller annan berikande kunskap, alltså.

Jag hade tänkt vara åtminstone litet delaktig i nollningen, eller insparken som det heter i Falun. Dock börjar jag så sakteliga inse att jag nog får vara glad om jag har möjlighet att delta i sittningen på lördag. Å andra sidan, när jag igår kväll satt och smuttade på glaset rödvin och kikade på den där dokumentären kände jag att jag inte för något i livet hade velat byta mot hysterisk förfest och ännu mer hysterisk, opersonlig utgång. Gammal, jag? Jo, så är det kanske. Förra lördagen med T och H var alldeles tillräcklig på actionskalan för en gammal räv som jag...

Nu är mitt block fullkluddat av Eiras teckning och tålamodet tryter på tre håll...

onsdag 1 september 2010

Du ska stoppa köttbullar i MUNNEN, Markus!

Jag har lagat köttbullar till middag och jag blev för en gångs skull sådär sjukt nöjd med resultatet! Brorsan hade sin tyska tjej Lara (nej, inte Croft) på besök i somras, och sista dagen bjussade hon på köttbullar. Vad som skilde sig från de köttbullar jag vanligen brukar göra var att hon hade morot i dem och jag blev stormförtjust. Således var jag tvungen att göra min variant på dessa German Swedish meatballs...

Jag använde:

Mjölk och ströbröd - hur mycket "ser" man.
400g blandfärs
En finriven rödlök
En finriven rätt stor morot
En vitlöksklyfta
Ett ägg
Salt
Svartpeppar

Vad jag gjorde annorlunda från den tyska varianten var att jag använde mig av ströbröd och mjölk för att binda, inte bara ägg. Jag finrev också löken och moroten - hon grovhackade den, något jag inte vill göra då köttbullarna/biffen tenderar att gå sönder då. Dessutom tillsatte jag vitlök...

Slutligen testade jag något jag aldrig testat förut: Jag gjorde köttbullarna rätt stora, men stekte dem bara för att få stekyta. Sedan vispade jag ur stekpannan med litet vatten och köttbuljong, hällde det över köttbullarna vilka jag lagt i en ugnsfast form och ställde in hela härligheten i ugnen på 200 grader. Den tid det tog att stuva makaroner var också den tid det tog för köttbullarna att bli genomstekta. (Ca 20 min, mao.)

Sedan vräkte vi i oss. Mest av alla åt Eira vilken åt nästan sex stora köttbullar och en stor slev stuvade makaroner. Yammie yammie!

Hur blir man styrelseproffs?

Och exakt vad är ett styrelseproffs? Är det någon som suttit i styrelse efter styrelse efter styrelse så många gånger att han (för det är oftast en han, verkar det som) är proffs på att byta styrelseuppdrag och därför får mer pengar för varje gång han petas från en styrelse till en annan? Snacka om att vara impopulär då!

Anledningen till detta är en kortis i Aftonbladet som vem/vilka som cashar in mest slantar per månad. Givetvis toppas listan av medelålders män - den första kvinnan på listan kommer först på plats 156.

Men jag tror nog att jag ska sikta på att bli styrelseproffs. Har man riktig tur kan man göra som Jan-Erik Lindstedt och få ett lönebesked på vackra 6,3 mille - per månad!