God jul!

Ja, jag tror minsann att det är en god jul i år. Fortfarande lyser stressen med sin frånvaro och jag har haft en skön julafton. Eira blev livrädd för tomten och gömde sig i mormors torkskåp; stackars barn men absolut fnitterfaktum över det hela. När hon väl lugnat sig funkade det med tomten, även om hon formligen ryckte klapparna ur handen på denna och sprang därifrån så fort hon kunde. Vilket påhitt, egentligen, med tomte! Är det något barn som aldrig varit skeptisk mot detta rödklädda "monster"? Menar, inte ser tomten naturlig ut, heller?! En rödklädd skäggig gubbe med toppluva och basröst? Det är nog för att skrämma även mig i en mörk gränd... Bästa presenten då? Jo, den stod moster Amelie för: En Nalle Puh-tidning vilken Eira omedelbart parkerade sig intill köksbordet med. Allt annat spelade ingen roll efter det...

Nog om barn. Jag ska städa och packa. Imorgon åker vi norrut!

No stress...

Jag tror att det är första gången jag inte lider av julstress. Skolstress ja, men nu är det "lov", varför just den stressen är undanlagd till nästa år. Men ingen panik inför julen. Trots att jag bakat, julklappsshoppat på ett knökfullt Kupolen och dessutom har både sillsallad, Janssons, revbensspjäll och köttbullar att fixa innan julafton. Men jag hinner, det är lugnt. Magnus är lugn och ger mig det lugnet så jag kan inte förstå varför det alltid varit så stressigt tidigare? From now on tänker jag skippa julstressen totalt kommande år och istället njuta av familjen, vintern och adventsljusen. Att stressa finns det ingen anledning alls att göra...

Fyllahylla...

Kanske ska man inte hylla fylla som grej men det finns gånger då grunden till en lördagkväll är tämligen verklighetsfrånvänd och det är liksom kroppen och hjärnan lever sitt eget liv. När inga tankar och känslor är långlivade utan bara flyktiga, diffusa... Just nu är det en grym grund och jag åker bara med, full av Londonvibbar i kroppen och den där barnsliga känslan av odödlighet sjungande i blodet. Alkoholromantik? I sanning...

Published with Blogger-droid v1.6.5

Dear Santa...

...i år önskar jag mig följande:

(Var inte så snål nu, Tomten! Jag behöver faktiskt dessa saker...)

1. En MacBook Pro. Min dator kan jag knappt surfa aftonbladet.se på längre. Bland annat.

2. En kamera. Helst den på bilden. Jag har hört att den ska vara bra. Till våren ska jag läsa foto och då behöver jag en kamera. Varför förstår inte min plånbok det?

Slut önskelista. Är det någon som vill sponsra...öhhrm...ge mig cirkus 20.000 i julklapp?

Kom igen Tomten. Jag vet att du inte är från Gagnef...

Chirre och långfillingar...

Idag har vi firat kära Eira som fyllde två. Inte heller detta år var hon så imponerad av vare sig present(öppnande) eller tårta utan ville leka i mormors vardagsrum hellre än öppna paket och äta syrrans glass hellre än tårtan jag bakat. Nå, nästa år kanske. Somnade gjorde hon hur som, mig veterligen nöjd med dagen.

För egen del kom jag gräddmätt (ni vet sådär äckligt sötsliskigt mätt man kan bli av tårta och annat innehållande socker) hem och gjorde ungarna klara för säng. Under tiden blev jag FB-inspirerad och därmed också sugen på chips och dip. Efter att ha konsulterat tv.nu fick jag veta att jorå, det fanns en ursäkt att vräka i sig ännu mer än vad jag redan gjort idag. Men - eftersom jag ändå hade tänkt mig en promenad så kunde jag ju helt enkelt göra två flugor på smällen och gå till affären för att köpa det jag tänkt svulla framför "Beck".

Sagt och gjort, jag svidade om till underställ och lager på lager för att ta en kvällspromenad med SR-dokumentär i öronen trots litet halvkyligt. Under vägen passade jag även på att ta en cache jag tänkt fixa länge men inte kunnat ta under dagtid eftersom det alltid är folk i närheten av den. Nu kunde jag dock äntligen logga den!

Så nu sitter jag här, med långkalsonger och en oöppnad påse chips och...det känns helt okej att äta de där chipsen.

När jag blir stor...

...ska jag bli...vaddå?

Jag ska träffa studievägledaren på onsdag och diskutera "framtiden". Med det menar jag inte att jag valt "fel" utbildning - jag har valt den utbildning vilken efter omständigheterna var den som låg närmast vad jag skulle kunna tänka mig att arbeta med.

Men jag funderar likväl, och hur jag än tänker kommer jag tillbaka till det journalistiska. Jag har ingen som helst lust (egentligen) att läsa 30p reklamkurser nästa år. Detta helt enkelt på grund av att jag inte har någon fallenhet ditåt, och trots allt tror jag på att man ska göra vad man är bra på. Om inte annat vad man själv anser sig vara bra på.

Grejen är att jag vill skriva. Och jag vill veta saker. Och fråga saker. Och vara med på saker. Och jag fastnar vid det där journalistiska och det grämer mig så att jag inte vet hur jag ska kunna påverka min utbildning i den riktningen.

Eller vad ska jag bli då, när jag blir stor?

Bara positivismer...

Den här veckan har formligen farit förbi och jag känner mig helt uppslukad av den nya kursen. Uppslukad som i "överstressad" men skit samma, just nu känns det lugnt. Även om det känns liksom allt är så otroligt intensivt, vilket det kanske blir eftersom allt är centrerat till dessa fem, sex veckor och no more, så glädjs jag över följande:

Idag, när jag var på ICA Maxi i Falun för att köpa mjölk och bröd tog jag mig tid att titta på julklappar åt barnen och julpynt åt huset. Även om vi i princip är klara med julklappsköpen åt kidsen värmde det mitt hjärta att kunna glo på saker för att glädja barnen med julmys och så vidare.

Imorgon hade vi tänkt träffas på förmiddagen för att sy ihop den sista seminarieuppgiften, men det kändes så pass lugnt att vi kan vänta med det - eller rättare sagt anser vi oss ha så pass mkt kött på benen inför fredagen att vi kan låta bli. Alltså börjar jag inte förrän 13.45 imorgon och tänker således tillbringa förmiddagen med att leka med Eira i snön ute, och koka fläskkotletter till lunch! Just nu känns det som lycka, att tillbringa tid med familjen!

Ikväll, när jag låg och läste med Eira, betade vi - för miljonte gången - av en bok med massa bilder och temasidor. (Typ ett uppslag med kroppen, ett med mat och kök osv) Jag frågade var "stolen" var och hon pekade "fel" och pekade på bilden av bordet. Förklarade gjorde jag då att det var bordet och DÄR var stolen, varpå hon pekade på bilden av kylskåpet, sade "mat" och flyttade därefter fingret till stolen och berättade vidare att maten äter man vid bordet där man sitter på stolen. På en tvåårings språk, alltså. Jag blir så varm och glad och stolt över att hon utvecklas trots att vi inte har henne på dagis, och trots att hon inte har möjligheten att leka med andra barn eftersom vi inte känner några med barn.

Nu ska jag kvällsfika med kärleken. Barnen sover och det är vintertyst. Jag har njutit av en promenad i snön och jag ska snart duscha och sova. Just nu är det lovely.