Fyllahylla...

Kanske ska man inte hylla fylla som grej men det finns gånger då grunden till en lördagkväll är tämligen verklighetsfrånvänd och det är liksom kroppen och hjärnan lever sitt eget liv. När inga tankar och känslor är långlivade utan bara flyktiga, diffusa... Just nu är det en grym grund och jag åker bara med, full av Londonvibbar i kroppen och den där barnsliga känslan av odödlighet sjungande i blodet. Alkoholromantik? I sanning...

Published with Blogger-droid v1.6.5