Punschhumor...

Jag: Nejmen ta sista punschen du...

Magnus: Vi kan köpa ny sen. Det är alltid bra att ha punsch hemma.

Jag: Mmm.

Magnus: Ja, om man får inbrott eller så...

Jag: Va?

Magnus - slår i luften: Ja. Punsch.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Den som säger att en tvååring inget förstår...

Eira och Dittski fick krypa tidigt till kojs idag eftersom vi imorgon tänkte göra försök två att komma hemåt. För snart 45 minuter sedan vaknade Eira och både jag och Magnus gick för att söva om henne. (Jag för att hon ropade efter mig, Magnus för att jag är så rädd för kräk...) Nå, vi sitter en stund med henne och hon börjar knorra. "Ska mamma gå?" frågar Magnus och Eira svarar nekande. "Ska pappa gå?" frågar han då och Eira nickar. Magnus lämnar således rummet. I exakt samma ögonblick som dörren stängs bakom honom flinar Eira mot mig, sätter sig upp och börjar hasa sig ur sängen.

Den gubben gick inte.

Den som säger att en tvååring inte begriper "uppfostran" har helt fel.

Skitunge.

Älskade, älskade skitunge.

Vårt underbara jullov...

Sedan...ja...tidig höst hade jag sett fram mot annalkande "jullov" i Piteå. Låta kidsen leka med kusiner och vad blir det, tremänningar, åka pulka, kanske skoter, grilla korv, umgås med farmor och gammelfaster, kanske få möjligheten att göra något på tu man hand, jag och Magnus. Men se tji fick vi. Dagarna fram till nyårsafton blev rätt fina, med bastubad och familjemys. Sedan, den andra, blev Eira dålig i magen och jag halvpanikade eftersom risken för magsjukesmitta var tämligen överhängande. Och mycket riktigt: måndag förmiddag började vackert med en Eiraspya varpå det enda vettiga var att inse faktum och snabbt som tusan bränna iväg till lilla lanthandeln för att införskaffa nödvändiga grejer att hantera magsjuka med. (Plasthandskar, billigaste blöjorna, Klorin, Cola, ProViva osv.) Tanken vi hade att bege oss söderut kanske redan på torsdagen pga allt plugg jag har fick vi snabbt lägga åt sidan. Istället började en av de längsta veckorna i mitt - vårt - liv. Eira kräktes, Ditten körde liksom jag och farsgubben på bakvägen och tröttare och tröttare blev vi allihopa. Till sist blev det ändå torsdag och vi bestämde oss för att våga oss iväg söderut på söndagen. Hela lördagen packade vi, fick ungarna i säng snabbt och effektivt och var således redo för avfärd söndag morgon, alltså idag. Men ack nej. Eftersom vi hade plockat både i huset där vi bott och i bagarstugan där jag och Eira sovit några nätter hade vi ställt in babymonitorn hos Eira som sov, men glömt stänga av den. 22.30, mitt uppe i "Ebba och Didrik"-nostalgi hör jag Eira hosta till. Först en gång och snabbt därpå igen. "Fan, hon kräks!" sa jag till Magnus vilken menade att så inte var fallet. Men så lät det bara mer och mer i monitorn, så Magnus rusade in till henne, bara för att upptäcka en nerspydd unge och säng. God fortsättning - vi är kvar i Piteå.

Published with Blogger-droid v1.6.5