Vårt underbara jullov...

Sedan...ja...tidig höst hade jag sett fram mot annalkande "jullov" i Piteå. Låta kidsen leka med kusiner och vad blir det, tremänningar, åka pulka, kanske skoter, grilla korv, umgås med farmor och gammelfaster, kanske få möjligheten att göra något på tu man hand, jag och Magnus. Men se tji fick vi. Dagarna fram till nyårsafton blev rätt fina, med bastubad och familjemys. Sedan, den andra, blev Eira dålig i magen och jag halvpanikade eftersom risken för magsjukesmitta var tämligen överhängande. Och mycket riktigt: måndag förmiddag började vackert med en Eiraspya varpå det enda vettiga var att inse faktum och snabbt som tusan bränna iväg till lilla lanthandeln för att införskaffa nödvändiga grejer att hantera magsjuka med. (Plasthandskar, billigaste blöjorna, Klorin, Cola, ProViva osv.) Tanken vi hade att bege oss söderut kanske redan på torsdagen pga allt plugg jag har fick vi snabbt lägga åt sidan. Istället började en av de längsta veckorna i mitt - vårt - liv. Eira kräktes, Ditten körde liksom jag och farsgubben på bakvägen och tröttare och tröttare blev vi allihopa. Till sist blev det ändå torsdag och vi bestämde oss för att våga oss iväg söderut på söndagen. Hela lördagen packade vi, fick ungarna i säng snabbt och effektivt och var således redo för avfärd söndag morgon, alltså idag. Men ack nej. Eftersom vi hade plockat både i huset där vi bott och i bagarstugan där jag och Eira sovit några nätter hade vi ställt in babymonitorn hos Eira som sov, men glömt stänga av den. 22.30, mitt uppe i "Ebba och Didrik"-nostalgi hör jag Eira hosta till. Först en gång och snabbt därpå igen. "Fan, hon kräks!" sa jag till Magnus vilken menade att så inte var fallet. Men så lät det bara mer och mer i monitorn, så Magnus rusade in till henne, bara för att upptäcka en nerspydd unge och säng. God fortsättning - vi är kvar i Piteå.

Published with Blogger-droid v1.6.5