Bara negativismer idag...

Kursen vi precis påbörjat heter "Planerad kommunikation" och även om jag visst skulle kunna tänka mig arbeta med uppgifter liknande seminarie- och examinationsuppgiften till denna kurs så ligger jag litet...efter...då jag aldrig tidigare sysslat med eller ens varit i närheten av att syssla med detta. Jag förstår inte uppgiften, och det känns därmed som att jag "hänger löst" eftersom jag upplever det liksom jag inte har någon att diskutera med. Kurslitteraturen har jag läst, men inte blivit mycket klokare av, och nu är det först en seminarieuppgift till fredag som ska göras. Av denna...förstår jag inte heller särdeles mycket.

Alltså sätter jag mig och grinar och överväger att sluta eftersom det ändå kommer att gå åt helvete. Så känns det. Då måste jag ta Magnus till hjälp och han ställer sig ytterst frågande frågan om hur han som inte ens läst litteraturen ska kunna hjälpa mig. Svarar gör jag då att det nog knappt är så att mina kursare jag ska jobba med läst litteraturen varför det nog inte gör någon skillnad ändå...

Det känns liksom jag ser nyckelhålet men inte träffar rätt med nyckeln eftersom jag är så förbålt kissnödig.

Jag blir så otroligt ledsen. Jag vill ju klara det här, men jag behöver hjälp och jag behöver...bolla...med någon som också vill ge sig fan på att prestera BRA.