Idag, när jag var på ICA Maxi i Falun för att köpa mjölk och bröd tog jag mig tid att titta på julklappar åt barnen och julpynt åt huset. Även om vi i princip är klara med julklappsköpen åt kidsen värmde det mitt hjärta att kunna glo på saker för att glädja barnen med julmys och så vidare.
Imorgon hade vi tänkt träffas på förmiddagen för att sy ihop den sista seminarieuppgiften, men det kändes så pass lugnt att vi kan vänta med det - eller rättare sagt anser vi oss ha så pass mkt kött på benen inför fredagen att vi kan låta bli. Alltså börjar jag inte förrän 13.45 imorgon och tänker således tillbringa förmiddagen med att leka med Eira i snön ute, och koka fläskkotletter till lunch! Just nu känns det som lycka, att tillbringa tid med familjen!
Ikväll, när jag låg och läste med Eira, betade vi - för miljonte gången - av en bok med massa bilder och temasidor. (Typ ett uppslag med kroppen, ett med mat och kök osv) Jag frågade var "stolen" var och hon pekade "fel" och pekade på bilden av bordet. Förklarade gjorde jag då att det var bordet och DÄR var stolen, varpå hon pekade på bilden av kylskåpet, sade "mat" och flyttade därefter fingret till stolen och berättade vidare att maten äter man vid bordet där man sitter på stolen. På en tvåårings språk, alltså. Jag blir så varm och glad och stolt över att hon utvecklas trots att vi inte har henne på dagis, och trots att hon inte har möjligheten att leka med andra barn eftersom vi inte känner några med barn.
Nu ska jag kvällsfika med kärleken. Barnen sover och det är vintertyst. Jag har njutit av en promenad i snön och jag ska snart duscha och sova. Just nu är det lovely.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar