onsdag 14 juli 2010

Det är ingen biggie, Svotto...

Idag kan man i DN läsa en mailintervju med Sven Otto Littorin i vilken han bestämt nekar till att ha köpt sex. Han kan förvisso inte på rak arm säga huruvida han haft någon kontakt med kvinnan ifråga eftersom han inte vet vem hon är, men något sex har han då alls inte köpt.

Men Svotto, vet du, det är okej om du har köpt sex. Sånt händer faktiskt. Många fler än du - om så trots allt är och du ljuger - har trampat i klaveret och köpt en stunds världsfrånvaro. Jag hade bara så innerligt gärna velat att någon - du - rakryggat kunnat stå för ett sådant här misstag eller beslut.

Jag menar så här. Brottet ifråga är numer preskriberat, men strunt samma. Vi har en sexköpslag som förbjuder att köpa sex och då ska man väl inte göra det, I guess. Men tänk er, om Svotto helt enkelt kunde ha bemött Aftonbladets konfrontation med ett enkelt

"Jomen, det stämmer. Det är beklagligt men alldeles sant att jag har köpt sex för några år sedan. Jag är förvisso politiker och folkvald, men också folklig och precis som andra människor som åker till Thailand för att köpa sex, eller till Holland eller var folk nu vill bege sig så ja, jag köpte sex. Omständigheterna kring detta behöver vi inte alls gå in på, eftersom mitt sexliv trots allt är något privat oavsett mitt yrke, men jo. Det stämmer."


Om det inte stör mig att en politiker köper sex? Inte nämnvärt, faktiskt. Missförstå mig inte nu, jag är helt och hållet mot trafficking och rent utnyttjande av människor/människohandel. Men jag anser också att ingen har rätt att besluta om en annan människas känslor kring att sälja sex. "Världens äldsta yrke" brukar det heta som ett argument för att sälja sex, men det är inte så jag menar riktigt. Däremot gör man ingen en tjänst genom att förfula sexarbetare eller hävda att de inte är vid sina sinnens fulla, att de gör det av tvång, att de omöjligt kan gilla det eftersom ingen med självrespekt gillar att sälja sex (says who?!).

Beklagligt och fel blir det däremot när människor inte ser någon annan utväg än att sälja sex. För att få pengar till droger. Pengar till mat. Hyra. Kläder åt sig själv och sina barn. Missbrukssäljandet tror jag är svårt att komma åt, men övrigt då? Allt fler säljer någon form av sexuell tjänst, för det anser jag försäljning av begagnade trosor vara. Uppenbarligen finns det en enormt stark marknad för tillhandahållande av sexuella tjänster. Så statliga bordeller? Ja, varför inte.

Däremot vill jag faktiskt rikta ett "skäms" åt kvinnan ifråga som tjallat på Svotto. Är man seriös inom sitt yrke - oavsett vilket yrke man har - så är man mån om sina kunder, klienter eller vad man nu vill kalla det. Liksom jag i mitt jobb skrivit på ett papper om sekretess och tystnadsplikt och enligt lag måste hålla det anser jag att en prostituerad ska knipa igen. Först när det handlar om någons väl och ve, eller om någon annans liv faktiskt hänger på det tycker jag att det är okej att bryta den sekretessen. Så skäms på dig.


Till sist vill jag bara säga att det är förkastligt att vi på jobbet kan läsa en lapp med valinformation från Kommunal där det står något i stil med att vi hoppas på att sossarna/de rödgröna vinner valet. Jaså, sedan när hoppas vi alla på det?

4 kommentarer:

  1. Jag håller med fullständigt. Bra skrivet!
    (dessutom är reflektionen kring Kommunal klockren. Jag har själv stört mig på liknande anslag...)

    SvaraRadera
  2. Hej på re!
    Vad gäller fackets lilla lapp, så är ju de inte annat än en förlängning av sina medlemmars åsikter, så om ni är en majoritet av Allians-sympatisörer i Kommunal, så är det bara att agera!
    PS Sen är det alltid spännande med folk som springer utanför ramarna med sextankarna, likt Brögger m fl. Jag har själv alltid varit väldigt bjussig vad gäller min kropp, precis som du. Kul att höra att inte moderskapet rubbat dina cirklar.

    SvaraRadera
  3. Anonym - bjussig eller bussig? Jag väljer att se det som vuxenlekar hur som. Barn leker, varför ska inte vuxna få göra det utan att man måste lägga någon särskild värdering i det...

    SvaraRadera
  4. Klart vuxna måste få leka också. Sen kan man väl göra det inom äktenskapets gränser, som ni förstår vad jag menar. Men är det okej för ens partner så varför kan man inte få leka lite? ;)

    SvaraRadera