onsdag 27 oktober 2010

Relax, take it easy...

Jag vet inte när det började - troligen egentligen för en herrans massa år sedan - men jag har länge haft problem med axlarna och nacken. Ont alltså. Och stel något så gräsligt. De senaste veckorna har jag ätit Alvedon och Ipren i maxdos och ändå besvärats av huvudvärk som i princip bara lättar en stund för att sedan återkomma. Jag försöker påminna mig själv om att slappna av och släppa ner axlarna och liksom stretcha ut och röra nacken och axlarna, och inte minst sluta bita ihop käkarna. Hur som lättar det inte. Det är liksom någon konstant sitter på mina axlar och däremellan skjuter in ett spett i köttet och grötar runt i musklerna och vad man nu mer kan tänkas ha för något i axlarna och nacken.

Men så på seminariet idag domnade två av fem fingrar bort totalt i vänsterhanden. Sådant "freaks me out" eftersom det är en så sjukt obehaglig känsla. Dessutom kan jag inte längre böja huvudet framåt utan att det "tar emot" på vänstersidan mellan axeln och nacken.

Kreativ - eller för en gångs skull initiativtagande - som jag var ringde jag i måndags till sjukgymnastiken i kommunen och konstaterade att det fick vara nog med allt det onda, och jadå, jag fick en tid nu på tisdag. Äntligen äntligen.

Även om jag själv begriper att det nog inte är bara massage och stretch som krävs för att jag ska slappna av kändes det som en bit på vägen. Huvudet och självkänslan får jag ta en annan gång, helt enkelt.

Eller så kanske jag skulle behöva bra avslappningsövningar? Var det inte himla poppis med avslappningsband förut? Något måste jag i alla fall göra för att koppla bort och koppla av, annars avlider jag snart av stress och självpåtagen ångest...

Hur gör ni för att slappna av?

1 kommentar:

  1. Man är ju så olika när det kommer till hur man bäst slappnar av. För mig är yoga värt guld,både för kroppslig och psykisk avslappning. Att ligga i varmt bad är ju inte heller helt fel. Köp en värmekudde och lägg den på axlarna, du kan somna med den under nacken.
    Den psykiska avslappningen är ju svårare, men jag tror också att det ena hjälper det andra lite.

    /Frida

    SvaraRadera