När man går i skolan, en skola man själv har ansökt till, blivit antagen till och där föreläsningarna inte är obligatoriska, ja, då går man antingen dit och beter sig som de vuxna människor man förmodas vara, eller så stannar man hemma.
Har man ont i magen eller vill kolla på YouTube - under lektionstid - stannar man hemma.
Vill man gnälla och gnöla - under "lektionstid" - över hur vansinnigt tråkigt det är och hur kass läraren är stannar man hemma.
Om man inte ser det oförskämda i att prata trots att en föreläsare försöker undervisa - ja, då stannar man också hemma.
Utöver detta stannar man också hemma om man inte kan ge fan i att plocka ihop sina saker först när föreläsningen ifråga är avslutad - inte några minuter innan, medan föreläsaren fortfarande pratar. Varför? Jo, det STÖR för de åhörare som vill lyssna.
Svårt? Jag vet inte. För mig är det sunt förnuft. Jag hade nästan, observera nästan, köpt läget om det hade handlat om tolvåringar. Nu handlar det om förmodat vuxna människor. Fast jag glömde. Vuxen blir man idag först när man passerat vaddå...? Fyrtiofem? Innan dess behöver man väl inte ta ansvar. Eller...?
Usch! Sådär beter sig hälften av min klass också, men skillnaden är att det är de över 35 år som inte kan bete sig där. Pinsamt, vilken ålder det än handlar om!
SvaraRaderaFördelen om det fjortisar eller tolvåringar som beter sig så är att man som föreläsare har rätt att bli förbannad. Och då beter de sig inte så nån mer gång (i mitt klassrum alltså...)
SvaraRaderaVuxen blir man när man skaffar barn, då förstår man först vad som är vuxet.
SvaraRadera