Frukostfunderingarna...

Jag borde vara tvärnöjd - idag fick jag sovmorgon av världens bäste sambo och kunde således kliva upp först 07.30. Det var bara det att i och med sovmorgon rubbades ju "min" rutin; upp straxt före eller efter 06, mata mig och Eira, ta en kopp kaffe i hyfsad lugn och ro medan Eira leker med något, sedan mata Edith som vill ha uppmärksamhet någon timme. Nu vaknade jag samtidigt som Edith vilket i sig var välbehövligt men frukosten fick då intas ungefär samtidigt som Eiras morgonsurhet började, och är det något jag formligen avskyr är det att äta med någon eller något flåsandes i nacken. Alltså tugga tugga tugga svälj klunka kaffe tugga tugga tugga svälj.

Ungefär så artade sig min frukost till dess jag fick ta Eira i knät och proppa in macka även i hennes mun medan hon geggade skinkost på dataskärmen från vilken jag hade tänkt läsa dagens nyheter medan jag helgfrukosterade i lugn och ro. (Först när ungarna är så pass stora att jag "törs" lämna dem ensamma den tid det tar att gå till postlådan ska jag ha en pappersvariant av tidningen...)

Så vad jag ville komma fram till är att jag 1) är en fruktansvärt otacksam surf***a till sambo och 2) att frukost med Eira i knät plötsligt blev ett mycket större irritationsobjekt än vad det brukar vara. Dålig mamma, jag? Nej. Bara en jävligt mänsklig sådan.

I helgen börjar dock Operation: Köksgolv. För Magnus, alltså. Jag får vakta barn. Hur som ska all kolstybb eller vad det heter bort från det som ska bli vårt kök och i förlängningen ska det alltså dit både isolering och ett golv. Ett riktigt golv. Förstår ni? Ett golv man kan STÅ på! Till sist blir det dags för IKEA eller något och köpa själva köket. Ett riktigt kök!! Väggarna vet jag faktiskt inte om käre sambon tänkt göra före eller efter köket sätts in... Jag är extremt ojämställd och lämnar allt sådant till honom medan jag bestämmer köksluckor, spisens placering och gardiner.

Nu är Edith gnällbebis eftersom Labanmobilen har slutat spela.