Om inte om hade varit...

...eller om vi inte hade varit på Öppna Förskolan två gånger förra veckan så kanske vi hade sluppit det här. Att vara förkylda, alltså. Jag - förkyld. Magnus - förkyld men på jobbet. Eira - förkyld. Edith - förkyld. Himmelriket, att vara ensam med två snor(iga)ungar när man själv mest vill dra täcket över huvudet och avsluta ännu en Bosch-deckare med ett glas apelsinjuice och näsdukar som enda sällskap.

I lördags gick det väl an att vara krasslig: Ute var det gråare än grått. Igår kändes det bara allmänt "men vad faan" eftersom det var typ tretton grader varmt och strålande sol. Idag har vi smakat litet på vårsolen då det inte gick att tuppa varken en eller båda snorfisarna inne varför jag gick en morgonprom. (Under vilken Edith skrek i stort sett hela och Eira bara sov knappa 20 minuter, men så kan det vara...) Förmodligen lär jag släpa ut oss en vända till om någon timme eftersom Eira inte klarar dagen på 20 minuter tupp. Eller rättare sagt klarar inte vi vuxna av Eira på bara 20 minuter tupp.

Imorgon har jag hur som tänkt att vi ska vara friska och ta oss till gamlaste mormor på besök. Vilken dröm, va? Troligast är Edith ännu mer snorig imorgon eftersom hon är friskast av oss idag...

Och hade jag skrivit högskoleprovet i år hade jag fått 36 av 40 rätt på orddelen. När jag skrev hade jag 37 av 40, om jag inte missminner mig. Nå, det spelar ingen roll. Nu har jag sökt in i alla fall, reklam och visuell kommunikation tror jag programmet hette. Snart skiter jag i vilket, så länge jag får en examen. Jag vill bara jobba och ska det dröja tre år slit innan jag har ett betyg får det väl vara så.

Nu är frågan om Murphy kommer att jävlas med mig eller om jag törs göra mig en kopp kaffe...?