Eira kom hasande, och då menar jag verkligen hasande. Med mina gympaskor på fötterna. Så jag sträcker mig efter mobilen för att ta en bild eftersom det såg tämligen roligt ut med skor som nästan är lika långa som hennes ben. Too late. De sekunder det tar att slå igång kameran på mobilen var uppenbarligast nog långa för Eira att hinna kliva ur skorna och bege sig till byrån där hon nu sitter och hivar ur kläder.
Jag tycker det är litet svårt, det här med att ta kort. Är det något jag verkligen ogillar är det tillgjorda foton där det är så tydligt att man arrangerat bilden. Så som det hade blivit om jag stoppat tillbaka Eira i skorna och tagit ett kort. Foton ska tas i stundens hetta, såvida inte det tillgjorda i sig fyller ett syfte. Just därför är jag superkass på att fota. Det är så sällan jag har en kamera med, och för att vara ärlig: HTC Tattoo-kameran är...crap. Hela telefonen i sig är crap, men det är bara för att jag börjar bli gammal och käring. Med en touchscreenmobil kan man inte ringa eller sms:a medan man kör bil och det är just det som gör telefonen så värdelös i mitt tycke.
Jag VET att när man kör bil så kör man bil, inte sms:ar, och skulle jag stanna varje gång jag skulle skicka ett sms skulle det ta ungefär lika lång tid att köra till Leksand som det tar att nå MAX i Övik. Typ. Trafikfara, jag? Nej. Inte längre. Det går ju inte att sms:a utan att kolla på skärmen när man inte har något tangentbord som känns! Finns det touchscreenmobiler för blinda, kanske? Blindskrift kan väl inte vara SÅ svårt att lära sig?
Däremot kan man göra allt annat med telefonen. Surfa, kolla på stjärnor, använda GPS, synka allt till Google (ja, gissa varför jag bytt till blogger?) och koka kaffe. Nästintill, i alla fall. Det tog mig flera dagar att komma på hur jag fick telefonen på ljudlös. För några veckor sedan kom jag på hur man fick den på både ljudlös men med vibrationer, och jag köpte telefonen i december. Jag har fortfarande inte klurat ut hur man får en mp3:a att användas som ringsignal, men lagom till dess det är dags att byta lur kommer jag nog på det. ("Tänk rtfm!" säger Magnus, men jag formligen vägrar sätta mig och läsa en manual. Manualer är för idioter och gamla käringar!)
Och som en torsdagsparentes: Varför måste min dotter vilja gå ut just idag och just nu? Hon står med sockorna i handen och ska ut. Det spöregnar ute, jag har morgonrocken på och Edith sover. Varför, varför?
Vad skönt att jag inte är den enda som är en trafikfara, men som du säger - man sms;ar och samtidigt kollar på vägen eftersom man är sån nörd att man känner tangenterna och behöver inte kolla, haha. :P
SvaraRadera