Ett välretuscherat kungapar to be...?

Igår for jag, min mor och min syster till gamlaste mormor för att handla diverse förnödenheter åt henne. Nåväl, på hennes köksbänk stod en bricka som mor min köpt åt henne på Arlanda. Som så många andra gamlingar är min mormor fascinerad över kungligheter och ser verkligen fram mot det kommande bröllopet i sommar.

Hur som, brickans motiv är såklart Victoria och hennes Daniel. Jag tog en kik på brickan och häpnade över hur otroligt vacker jag själv skulle kunna se ut på ett bröllopskort. Med hjälp av modern teknik.

(Bilden lånad från Annah of Sweden)

Jag har läst både en och två Svensk Damtidning, Hänt Extra och Se och Hör i mina dagar - vanligt förekommande lektyr hos gamlaste mormor - och är det något jag vet är det att våran kronprinsessa inte tillnärmelsevis ser sådär ut. Inte hennes blivande make heller.

Nu kanske jag inte ska ge mig i på exakt var man har använt sig av photoshop eller vad som nu används, men jämför brickan med följande bild:

(Bild lånad från Svensk Damtidning)

Jag kan tycka att det är litet trist, med tanke på att vår drottning to be för drygt tio år sedan själv led av ätstörningar. För jag menar, vem minns inte Nobelfesten 1997?

Bilden lånad från någons blogg. Av någon anledning verkar det inte finnas särskilt många bilder på vår kronprinsessa från just denna nobelfest.)

Vad jag kort och gott vill komma fram till är, att om man nu på något sätt är en offentlig person som vill vara ett föredöme - vilket nog denna dam skulle påstå vilja sig vara - varför då låta sig retuscheras till något man inte är? I synnerhet då hon själv gått genom vad så många tjejer och kvinnor idag dagligen tampas med, inte minst jag själv?

Varför inte bara kunna sträcka på ryggen och säga nejtack till retuscheringen? Varför inte bara stolt kunna säga att "Det här är jag och min blivande och vi ser ut såhär, med alla skavanker och extrakilon som man enligt samhället idag inte ska ha, men vi är trots allt människor. Människor som vilka andra och vi vägrar, verkligen vägrar bli en del av det vansinne som råder!"

Det hade imponerat på mig. Och säkerligen många andra.

Jag träffade en gång en kille, kanske var han fem år yngre än vad jag själv är? Han ville inte ha en "vanlig" tjej, utan sökte febrilt efter en tjej som såg ut som tjejerna i Slitz och Moore gör. Utan att hitta någon. (Och hade han mot all förmodan hittat en sådan tjej tvivlar jag på att hon hade varit särskilt intresserad av denna sextonårige halvpundande grabb som duschade en eller två gånger i veckan) Hur som upplyste jag honom om att de där tjejerna faktiskt inte såg ut sådär, att det var fråga om retuschering, att ingen kan se ut sådär, oavsett hur många kilon man än tappar och hur många timmar man än spenderar på gym eller under kniven. Jag vet inte, ser ni ut så? Jag gör det då inte!

(Bilden lånad från en Expressen-blogg)

Så - slutsatsen av den grabbens önskningar är att det uppenbarligast inte alls är alla som vet hur välretuscherade de flesta faktiskt är innan tidningarna går i tryck. Därför är det väl än viktigare att åttaåringen med prinsessdrömmar får se vår kronprinsessa för vad hon är - inte för vad en dator kan åstadkomma!