tisdag 4 maj 2010

Tisdag, tisdag, tisdag...

Jag har "irriterad" som andranamn och Edithen skriker och skriker och skriker så snart hon inte ligger kloss mot mig. Ligger jag intill henne somnar hon och även om hon går ner i djupsömn vaknar hon så snart jag går från sängen. I nederkäken finns det dessutom ett litet, litet riskorn på väg upp. Därav skrikandet, tror jag. Hoppas jag. *supp supp*

Just nu läser jag Camilla Läckbergs "Isprinsessan" och i boken ska det plötsligt dejtas varpå bägge parter - han och hon - gör sig iordning, piffar upp sig, ja, ni vet? Därefter lagar hon middag, en trerättersskapelse och det dricks vin och pratas innan kvällen avslutas på för en dejt lämpligt barnförbjudet vis.

Lyssna noga nu - eller LÄS ORDENTLIGT:

Jag skulle kunna mörda för att komma hem till ett tyst, lugnt och städat hus. Ta en lång, skön dusch och sedan klä på mig något mer tilltalande än mina vardagskläder. Blåsa håret, kanske till och med sminka mig litet. Tända en hel drös stearinljus och kunna bjuda Magnus på ett glas vin medan vi fixar maten. Äta maten i lugn och ro och kunna prata över en flaska vin. Avrunda med kaffe och kanske mer alkoholhaltigt och bara få vara vi. Sedan kunna sova utan stress och vakna i lugn och ro, stöka undan efter "dagen före", äta en god frukost och till sist kunna hämta hem ungarna. Eller för den delen ta in på hotell över en natt och låta någon barnvakt ha barnen...

Augusti 2011?

Jag längtar så förtvivlat efter att få vara jag. Eller att jag och Magnus ska få vara vi, om inte annat så för arton timmar.


Det är bara gnäll som skrivs här, om ingen inte märkt det... Jag tänker inte ens bemöda mig om att skriva allt som är positivt med att ha barn eftersom det bara är de som inte har barn som tror att:

a) "Allt går att göra fast man har barn". Yeah right. I vilken dimension då?
b) Man by default uppskattar den tionde spyan över bröstet eftersom det medföljer någon slags "I love puke"-gen i och med en graviditet.
c) "Jag ska aldrig säga 'Nej' till mitt barn" är ens en möjlighet. Har man inte barn kan man inte heller förstå hur man plötsligt kan finna sig stående framför en av barnet utdragen klädlåda och undra hur det vanligaste ordet i ens vokabulär plötsligt är "Nej!".


Jag skulle avlida utan Magnus. Jag måste bara säga det.

4 kommentarer:

  1. Har alla(eller har iafl haft innan Ella "tog över" min pocket samling) Läckberg böcker om du gillar den första;)

    Och jag har faktiskt uppdaterat min blogg med ett ännu gnälligare inlägg idag haha

    SvaraRadera
  2. Min syn på allt är att INTE göra föräldrarskapet till något problem, men sen så har vi ju alla olika barn och endel skriker mer än andra. Och hade mina barn skrikit konstant så hade jag förmodligen sagt upp mig som mamma och tagit livet av mig, drastiskt sagt. MEN jag tycker du verkar göra ett toppen jobb. Eira är ju så fin och lilla Edith med .. Kämpa på, snart ljusnar det! Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag inser hur bra jag har det med ungar som sover från 8 på kvällen. Men nog fasen säger jag jag nej till dem. Det är klart att man måste göra det!

    SvaraRadera
  4. Varför ber du ingen vara barnvakt för en helg? Om ni har börjat med ersättning så ska det väl inte vara några som helst problem? Jag menar, de som erbjuder sig vara barnvakter får ju ta lite skrik:)

    SvaraRadera