Igår blev en effektiv dag ändå. Någon träning kom jag inte iväg på men däremot blev det trädgårdsarbete vilket innefattade bära/släpa ris och kratta en god del. Nu har vi en egen majbrasa högst upp på tomten och mer ris lär det bli, insåg jag efter att ha kikat bakom vårt uthus. Hallonbuskarna är nog dryga två meter höga där, men välvårdat var det då inte! Vildvuxet, snarare, så det blir till att dra på mer eller mindre heltäckande kläder och bege sig in i snåren med sekatör och såg, kan jag tro... Är dock vanvettigt rädd för jordgetingar, så jag väntar till dess Magnus är hemma med att bege mig in i djungeln...
Mor min ringde igår kväll och förkunnade att hon köpt sig en eka varpå jag drabbades av ett extremt sommarstugesug. Eller så är det helt enkelt som så, att jag romantiserar ihop en bild av hur man kan ta sena kvällsturer på sjön i ekan, kanske ett nattdopp på andra sidan där det finns strand och sedan ro hemåt för att kura ihop sig framför brasan med en god bok medan kidsen sover...? Så kan det också vara...
Jag minns faktiskt hur jag och morfar satt på bryggan och metade, minns lommen och hur stilla sjön var undantaget fisken som vakade. Och jag minns frukostarna som min moster brukade duka upp, med fil och müsli och té och kokta ägg. Tror jag. Hur som åt vi ofta frukost ute då... Men det var så länge sedan att minnet lika gärna kan lura mig. Och de där téerna har jag ännu inte hittat igen, även om jag har letat och letat... Så minns jag höstarna när jag och mamma och någon gång till och med mormor var ute och plockade svamp. Att jag inte, inte, inte fick gå ut på den farliga myren. Grodynglen som fanns i mängder på vägen till bryggan som inte var vår...
Mina syskon fick aldrig samma minnen från sommarstugan som jag har fått. Åtminstone tror jag inte det. Ibland undrar jag vad andra människor bär på för minnen...? Och hur mycket deras minnen har påverkat och format dem?
Därför vill jag verkligen försöka ge våra barn fina minnen. Kanske är de aningens små just nu, men inom några år kommer de lagra medvetna minnen och jag vill att de ska kunna sitta i vuxen ålder och tänka detsamma: Att de ska försöka ge sina barn precis lika fina minnen som de själva har sedan barndomen.
Det enda som dock gör sig påmint i nuläget är det faktum att jag verkligen borde städa. Hur erotiskt är det? Inte det minsta. Däremot en nödvändighet, har jag börjat förstå...
(Och så väntar jag på att Sandra ska föda barn någon gång! Så fort min telefon plingar till tror jag att det är ett sms från henne men hittills har det bara varit från käre Magnus och han ska INTE föda barn!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar