Igår, när jag satt och bölade över hur satans less jag är att vara napp åt en snart tolv veckor gammal baby sade Magnus åt mig att sluta amma. Han påminde mig om hur bra det blev med Eira så snart jag kastade bröstet åt skogen helt och hållet och fick i henne flaska istället. Förvisso var hon litet äldre, men att ha detta kvällsskrikande ytterligare tolv veckor får mig att känna panik. Mitt och Magnus umgänge är numer i stort sett begränsat till middagsbordet då vi ändå har en Eira att mata och ibland en Edith att hålla i famnen. Det är då vi har tid att prata och hur mycket pratat blir det då? Kvällsfika är ett minne blott, såvida vi inte ska göra det i rekordfart till Edithens skrik. Alternativt i sängen där Edith kan ligga vid mitt bröst medan jag själv äter. It's killing me, för att vara ärlig.
Jag har försökt ge Edithen ersättning på kvällen och en kväll tog hon flaskan - när hon satt hos Magnus. Den kvällen blev riktigt bra och honom somnade tämligen fort och sov därefter. Grejen är bara nu att hon inte längre vill ta flaskan. Inte ens när jag har varit borta och hon har varit med Magnus har hon tagit flaskan lately utan vrålat av hunger till dess jag kommit hem. Och så ska det inte heller vara. Eller är jag för blödig?
Sedan har jag mina issues med att sluta amma: De flesta är tämligen inpräntade från BVC att det är amma man ska eftersom det är bäst och punkt slut. Okej. Jag vet. Men ersättning här i Sverige är inte direkt någon hälsofara för små barn, inte sant? Likväl hör jag då den där viskande rösten i huvudet som påpekar vilken usel, egoistisk morsa jag är som kanske inte ska amma mitt barn. Ändå vill jag ha till det familjevänliga, inte amningsvänliga. För jag vet, att även om det bara är en kort period av ens liv, att det här skrikandet kommer att gå över, så... Det känns outhärdligt, för att vara ärlig, och kan då en ersättningsbaby vara lösningen borde jag väl vara beredd på att lösa det så?
Hur gör ni, som haft barn vilka somnat eller sover redan innan 21? Ger ni flaska eller matar ni på med boobsen? Vaggar ni ungen till sömns eller har den "lärt" sig somna själv? Och är jag alldeles för krävande och egoistisk som inte vill ligga kloss mot en baby och vara napp, kväll efter kväll?
Nu ammade ju inte jag alls så jag kanske inte är mest lämpad att ge råd. Min största skräck var nämligen att det skulle bli precis som du nu beskrev det.. Jag valde nog den lättaste vägen, men ångrar inget och får vi fler barn blir de flaskbarn av dem också. Jag tror att det viktigaste är att göra det man själv mår bra av för det mår barnen bäst av i längden. Och de få hälsovinster du får av amningen har ju lilla Edith redan fått för det är väl den första tiden som är den viktigaste? (Har ju mindre koll på den biten iof) Fundera över hur DU vill ha det, Magnus verkar ju stötta dig oavsett och det är ju det viktgaste och vad ev BVC tanter säger är skit samma.
SvaraRaderaMen förstår att det känns jobbigt, fick stålsätta mig och hade jag inte varit säker på att flaskmatningen var det bästa för mig hade jag nog inte orkat försvara mitt beslut utan gett med mig.. Sen så i ärlighetens namn var faktiskt personalen både på BB och BVC mer förstående än vad jag trodde de skulle vara. Värst var min egen mormor men som sagt har man själv bestämt sig är det lättare att stänga ute andras åsikter!
För att summera, fundera vad som är bäst för dig och din familj och agera därefter, det är mitt råd!
Självklart är amning bäst, barnen ska sova på rygg osv, osv, men det funkar inte för alla, inget barn är den andre lik, ingen förälder är den andre lik. Det är så många barn som är uppväxta på flaska så varför skulle inte Edith kunna vara en av dem? Snart 3 månader och hur länge ammar svenskarna 4-6 månader? Jag förstår att du inte vill ligga kloss i sängen hela kvällen sådär så jag skulle nog försöka få henne att ta flaskan för vet du vad...Jag skulle inte heller orka. Robin somnar själv i sängen nu sen han började sova på mage, men före det så fick man ligga och ruska honom, klappa lite i rumpan tills han somnade, amma honom tills han somnade och smyga ner honom i sängen, vaknade han var det bara att göra om samma procedur. Har du provat ha henne på mage?
SvaraRaderaJag ammade de första veckorna, men det fungerade inte just för att jag hade samma problem som dig, ungarna skrek! Men sen gav jag ersättning och barnen sov som små ulltussar. Och hon KOMMER ta flaskan när hungern är outlidlig, tro mig. Så det gäller att stålsätta sig! Jag tycker du ska ge Edith flaskan faktiskt. Dom säger ju att hungern på barn är större på kvällar och morgonar, så vem vet. Hon kanske är hungrig därav skrik, att din mjölk kanske inte räcker till.
SvaraRaderaMin Signe somnar själv i sängen, jag vjyssar inte runt på henne. 19.00 somnar hon. Och det gör hon inte för att hon är en "snäll bebis" utan för att jag har stålsatt mig, gjort upp rutiner och pluggat igen öronen för skrik som är innehållslösa (mätt,torr,myst med redan klart) ALLT det handlar om är att vara konsekvent med barnen, då får dom en grund att stå på när dom ser att du icke kan köras över, och det kan låta hårt men hellre är JAG hård när det behövs än att kämpa mig blodig när barnen blir äldre. Mina barn sover inte hela nätter, gnäller inte i onödan osv för att de föddes så.. Byt bröst mot ersättning så får DU ett liv också, samtidigt som lilla Edith får sova, hela familjen får en annan energi. Och du är inte sämre för det, utan du är en bättre mor isåfall tycker jag, som Sinikka skriver, hon stod på sig och har förmodligen aldrig ångrat sitt val :) Lycka till! KRAM!
Hej
SvaraRaderaI sverige råder en så JÄVLA amningshysteri så det finns inte! Jag hade inte mat åt Rasmus så han är ett "ersättningsbarn". då var jag ledsen över att jag inte kunde ge mitt barn mat, jag kände mig som en usel mamma osv. När Emil kom så hade jag mat åt ett helt kompani, jag var glad över de samtidigt som jag kände mig så jävla låst. Emil var precis som du beskriver Edith. De var ett helvette men jag genom led de. Rasmus var ett otroligt tillfredsställt barn flör han var mätt. Emil ville bara ligga vid pattarna oavsett om han skulle ha mat eller ej. Han ammades helt till 4 månader sen bör jag ut ett mål till smakportion jag slutade amma honom när han var 7 månader och han accepterade flskan tillslut. När du gör ditt val så ska du ABSOLUT inte känna att du är en ddålig mamma pga amningshysterin för amning passar inte alla och ersättning är inte dåligt. Det är bättre att du är en mamma med lugn och harmoni än att du ska må dåligt. Tro mig jag vet precis hur du tänker.
kram Mariah
Funkar det bättre med flaska så är det väl inget att fundera över? Varken ni eller hon mår väl bra av att ligga och skrika en hel kväll? Jag ammar men har varit ganska "hård", hon har inte fått äta hur mycket hon har velat utan med minst två-tre timmars mellanrum. För när hon fick äta hur mycket hon ville så skrek hon bara... Jag skulle aldrig gå med på att ligga i sängen och vara matningscentral hela kvällarna! Hu! Nu när jag har börjat om att rida trycker jag i henne mat det sista jag gör innan jag far, sen finns det ersättning hemma för sambons skull, men inte svälter en unge ihjäl om den inte får mat på två timmar.
SvaraRaderaNär det gäller BVC-tanter så struntar jag helt enkelt i att berätta för dem. Säg vad de vill höra och en gör du som du själv märker funkar bäst. Det är ju ändå erat liv det handlar om, och ett liv måste man få ha.
Bägge våra ungar har somnat kring åtta ända sen de var två-tre månader. Våra lilla skriker för det mesta mellan sju och åtta. Då byter jag blöja på henne, sätter på pyamas, ger henne mat om det var några timmar sen sist och har skrikandet ofta kommit av sig. Medan hon är däst av mat lägger jag henne i vagnen då somnar hon och när vi lägger oss tar vi med hela barnvagnsinsatsen upp till hennes säng. Hon sover alltså egentligen i barnvagnen även på nätterna för att inte behöva böka med henne när hon väl har somnat. Det bästa med den lösningen är att då kan man sitta och se på tv eller umgås med sambon samtidigt som man söver barn!