En blivande konstnärinna?

Förmiddag i det BP'iska residenset och intill mig sitter Eira och ritar. Jag har fått för mig att det är en av få gånger hon faktiskt kan sitta lugn och still en stund. Rita, och så läsa böcker. Hennes första teckning sitter upphängd på en spik i väggen och jag har tänkt rama in den (teckningen alltså, inte spiken), sådär fånigt mammigt som det kan bli.

I natt har det varit minusgrader, och Magnus klev upp kring 07.30 var det 1,4 plus ute. Magnus vred genast på kranen på toaletten och höll (säkert) en mental tumme för att vattnet inte skulle ha frusit. Det hade det. Inte. Lyckan var, i sann Familjeliv.se-anda, total. Själv klev jag upp en halvtimme senare och trodde nog mer eller mindre att jag skulle dö av köld.

På agendan idag: Vi ska ta en promenad med våra små, jag och sambon. Sedan måste måste måste jag läsa kurslitteratur eftersom jag igår kväll fastnade framför en dokumentär om sekten "Folkets tempel" vilka tog kollektivt självmord i slutet av 1978. Snacka om att behöva prioritera... Kurslitteratur eller annan berikande kunskap, alltså.

Jag hade tänkt vara åtminstone litet delaktig i nollningen, eller insparken som det heter i Falun. Dock börjar jag så sakteliga inse att jag nog får vara glad om jag har möjlighet att delta i sittningen på lördag. Å andra sidan, när jag igår kväll satt och smuttade på glaset rödvin och kikade på den där dokumentären kände jag att jag inte för något i livet hade velat byta mot hysterisk förfest och ännu mer hysterisk, opersonlig utgång. Gammal, jag? Jo, så är det kanske. Förra lördagen med T och H var alldeles tillräcklig på actionskalan för en gammal räv som jag...

Nu är mitt block fullkluddat av Eiras teckning och tålamodet tryter på tre håll...