Om att somna om...

Ofta har jag litet småsvårt att somna om kvällarna. Jag har helt enkelt för mycket i huvudet som stör, varför det också brukar dröja innan John Blund kommer med drömsanden eller vad det nu är han slänger i ögonen på små barn... Detsamma gäller på nätterna. Alltså när barn ska ha nattmat för jo, vår Edith äter fortfarande nattetid och jag vet inte hur vi ska få henne att sluta med det. Nå, det var en parentes...

I natt vaknade hon kring 04.45 och var hungrig, och eftersom Magnus låg inne hos Eira knatade jag helt sonika upp, fixade en flarra och stoppade den i munnen på Edith. Hon sög i sig, suckade i princip och somnade om. Jag låg och vred mig av och an i sängen i ytterligare nästan en timme innan jag kände att det gick att slumra till. Då väcker Edith mig och vill ha morgon.

Förut kunde jag ta upp Edithen i sängen och fortsätta sova, men i och med att hon blivit så mobil funkar det inte riktigt. Hon kryper ut över kanten, och lägger jag täcken i vägen kryper hon helt sonika över. Att lämna kvar henne i spjälsängen funkar inte heller eftersom hon då blir förbannad och skriker och vill upp... Alltså var jag tvungen att gå upp med henne. Kvart över sex.

Så innan halv sju har hon väckt storasyrran som är på ett strålande humör. "Tinky Winky" skriker hon argt och gör inget annat än bråkar på lillasyster vilken i sin tur blir förbannad och ledsen och skriker. Magnus sover och jag snorar av bara helskotta...

Ute börjar det åtminstone ljusna nu...