Nu är det officiellt!

Eira och Edithen ska bli storasyrror nästa vår!

Neerå! Skojade bara! No kiddies här inte! Det räcker så fint, så fint med de två vi har...

Men nu är det hur som officiellt: Det blir inga mer tuppar för Eira! Hon har nu tagit steget från att vara napping baby till stora tjejen som inte ska sova något mer dagtid. För så här är det:

Vi har under några veckor gått bet med att söva henne på förmiddagarna, och efter 13 har vi vägrat i sten att låta henne sova. Att eftermiddagarna, ja, framåt middag och till läggning, har varit extremgnälliga har inte varit en överdrift, men att lägga henne däremot har varit en dröm.

"Vill du ha välling och sova?" har vi frågat och hon har formligen rusat till sängen och slocknat på två röda.

Idag tuppade hon i bilen på väg till Falun och sov till 11.30, alltså knappa trekvart. Läggningen idag tog - trots en mycket trött tjej - en dryg timme. En dryg timme av snurr, gnäll, kink, nypas, dra i håret, tända och släcka, av och på med täcke, leka med kudden och allt vad nu en tvååring kan hitta på för att inte behöva somna. Och jag gör det inte.

Ungen får vara hur gnällig som helst mot kvällningen. Jag mutar henne gladeligen med bad, Teletubbies och allt annat som kan få henne att inte kinka ur totalt för att sedan kunna lägga henne kring 19-19.30 och sedan ha lugn och ro.

Så. Hon börjar bli stor, det lilla flarnet. Och pratar gör hon något så extremt. Nästan varje dag kommer nya ord. Det är sådant som gör det skoj att vara mamma...