Coming up:

Eira ligger och trött/trotsvrålar på golvet. Edith springer efter i gåstol och stirrar fascinerat på sin storasyster, intet ont anande om att det är hennes trotstur härnäst. Om något år, that is.

Jag tänker på saker.

För att liksom överleva skriket.

Som varit mer eller mindre i snart tre dagar.

När det inte blir som hon vill.

När hon inte kan det hon vill.

När hon inte får som hon vill.

Och så vidare.

Så jag tänker på att snart, snart...

...ska jag vara i skolan nästan varje dag och då får jag lyssna på vuxna människor som pratar om vuxna saker som inte är blöjor, uppfostran, kräk och välling.

...ska jag vara i skolan nästan varje dag och då slipper jag lyssna på det här skrikandet.

...ska jag sitta hos Lena och klippa håret och färga det och få bort den här ryska pälsmössan som jag just nu konstant har på mig. Det är knappa tre timmar bort. En litet mer närliggande tanke än de övriga tankarna.