Röstkort!

Idag damp de ner i brevlådan, röstkorten, och det är inte många dagar kvar tills det är dags att för tredje gången knata iväg och göra sin plikt som medborgare i det land som heter Sverige. Tidigare år har jag varit helt på det klara med vilka som ska få min röst - i år har jag faktiskt inte en aning! Uteslutningsmetoden? Ja, SD blir det inte, och inte heller PP. Och inte Fp, Kd eller C. Och knappast, knappast sossarna. Mona Sahlin är - som Pigge Werkelin uttryckte det i "Debatt" under Almedalsveckan - inte en bra ledare för företaget Sverige. (Okej, det var nog mer kontentan av vad han sade eftersom jag inte kan citera ur huvudet från juli...)

Kvar står alltså M, Mp och V. Och det är här jag blir litet full i skratt - någon som ser motsättningarna, kanske? Jag vet att man inte borde personrösta rent sådär, men faktum är att jag finner såväl Reinfeldt som Wetterstrand/Eriksson och Ohly sådär... Kompetenta och sympatiska, på något sätt.

Rent politiskt undrar jag fortfarande varför ingen har tänkt den briljanta tanken att ta en mix av exakt alltihop och göra ett parti som faktiskt står för sunt förnuft? I och för sig, det gör väl de flesta partier beroende på vilket samhällsskikt du befinner dig i... Men som Ohly sade på Mix Megapol i morse: Om det finns ett privat barnsjukhus som menar sig kunna ge den i särklass bästa vården åt barn upp till 18 år - borde då inte alla ha rätt till den vården? Vilken ensamstående mamma har råd att betala 1400 för ett besök där? Helt riktigt, egentligen, inte sant?

Jag vet inte vem jag är längre. Åtminstone inte den nittonde september.