Välkommen till oss! Stig på, vetja!
Inte? Nehej, välkommen åter...
Ja. Jag bär barn över det där för att komma in och ut. Till tvättmaskinen hoppar jag på bjälkar med korgen i famnen - med torr tvätt funkar det helt okej. Med blöt tvätt är jag rädd att ramla eller halka på någon av bjälkarna och dratta ner den där typ dryga metern i sanden. Kanske inte för att det ska göra ont, men för att jag ska slå mig riktigt illa mot någon annan bjälke. Typ fastna mellan, tänk fällkniv. Och så ligger jag där med barnen ensamma på övervåningen och... Ja.
Jag börjar bli så otroligt less. På gränsen till ledsen. Jag klandrar INTE Magnus - jag vet att han hade varit färdig för länge, länge sedan om det hade funnits tid och jag inte hade varit så krävande med barnen.
Får jag fortsätta gnälla?
Vi beställde hastighet 24mb/s på vårt nät. Det funkade inte, så BBB ställde ner det till 8. Jag kan köpa det. Men det funkade inte heller, så de ställde ner det till 6. Vilket inte heller funkade, så i lördags ställde de ner det till 4. Det funkar inte heller, så nu ställde de ner det till 2. Märk väl att vi fortfarande betalar nästan 400 i månaden...
Jag är hemma dag 1 av 4½ med barnen och jag är spyless. Gnäll, skrik, gegg, kladd... Hade precis plockat rent på övervåningen här när Eira vände leksaksbacken upp och ner igen. Förra veckan var jag nästan ikapp med tvätten - hade siktat på att göra bort det mesta innan jag jobbade måndag och tisdag natt. Nu står det en och en halv meter tvätt i trappen, alldeles vid grinden, och väntar på att någon - jag - ska tvätta.
Är det bara jag som är en så pass usel mamma att jag hellre går och jobbar än är hemma med mina barn? Jag formligen avskyr det. Det är så sjukt ostimulerande...
Eira skriker så fort hon inte får som hon vill. Edith skriker för att hon har det jobbigt med tänderna. Jag försöker få henne att äta riktig mat och verkligen trugar och lägger ner tid på matningen och får därför i henne en hel laddning gröt. Magnus ger Semp eller välling, alternativt säger att hon bara "ville ha" en knapp halv portion.
Hur kan det komma sig att andra mammor gör saker ändå, trots barn? Jag skulle gärna ta en sväng på Kupolen och fika med de där andra mammorna, men jag vet att det skulle bli ett helskotta eftersom jag för det första skulle vara tvungen att hålla i Edithen större delen av tiden eftersom hon knappast skulle sova i vagnen, än mindre vara nöjd att ligga vaken i den. För det andra skulle jag få springa efter Eira som definitivt inte skulle nöja sig med att sitta still och fika. Så då är frågan - varför ens försöka? Vad får jag ut av det? Jag blir sur, irriterad, känner mig som världens mest misslyckade förälder och kommer därmed bli ännu mer asocial och få ännu mindre lust att försöka umgås med någon och som en sista punkt ännu mer inte ens vilja berätta för folk att jag har barn.
För ja, visst är jag hemsk? Jag ska börja plugga och jag har inte minsta avsikt alls att berätta för folk att jag har barn. Verkligen inte inledningsvis. Snacka om att sabba för sig själv. Kanske är jag helt sinnessjuk, men jag vill verkligen få en chans att vara jag. Inte vara någons förälder eller på grund av det uråldrig. Jag är redan uråldrig. Och sur. Och bitter och... Jag borde verkligen snäppa upp mig och försöka vara litet positiv, men Eira vaknar med en skrik och fortsätter skrika och gnälla trots hyfsat frukostintag. Edith skriker och gnäller eftersom Eira skriker upp henne. Medan jag ska mata Edithen klättrar Eira på mig, drar mig i håret och nyper mig i armen. Givetvis finns det inte en enda ren haklapp - nämnde jag en och en halv meter tvätt? - så jag får byta tröja igen.
Jag vill bara bort och önska att jag hade råd med en lägenhet, åtminstone över vintern. En liten etta någonstans där jag fick vara ifred. Helt jävla ifred. Eller snälla snälla snälla få slippa ungar en helg och bara få vara med Magnus och få vara vi men det sitter ju så jävla långt in att det inte är lönt att ens fantisera om.
Nu har Eira dragit ut tvätten på golvet, står och sliter mig i armen och grinar, slår och biter. Edithen ylar på sitt håll och jag vill inte mer. Så jävla vill inte mer.
Om det är nån tröst vet jag precis hur det känns, förutom att jag slipper bo i en byggarbetsplats. Lycka till med pluggandet, det är nog precis vad du behöver just nu!
SvaraRaderaDINA BARN ska hem till mig när jag flyttar (1 okt) och då får DU & MAGNUS en hel helg för er själva! Så länge NI är ok med det så är det ok med mig. Du är min vän och jag vill se dig glad och harmonisk. punkt!
SvaraRaderaAllt blir skitbra bara jag får litet tid att göra något "vettigt" gällande kåken i fråga. Det är ju inte det lättaste att hitta tid när det är så förbannat svårt att finna barnvakt. 100 mil norrut finns det en bunt men det är ju där det! :)
SvaraRaderaJag förstår dig! KAn dock int sätta mig in i det där med byggarbetsplats bara... Jag har heller aldrig förstått hur mammor kan gå på fik med sina barn och få ut något av det. För mig handlar det då bara om att, precis som du skriver, jaga eller trösta barnet medan de andra fikar i lugn och ro. Jag förstår inte vad jag gör för fel! Eller kan det vara så att det är fler än du och jag som har detta bekymmer? Kanske är det såhär livet tyvärr är som småbarnsförälder...de andra mammorna med sina lugna och snälla barn bara ljuger, de har inte alls gått på fik utan de drömmer bara om det? :)
SvaraRaderaTa med barnen och kom å hälsa på vet ja´!! Lite miljöombyte är nog inte fel! :)