Snäpp upp er, morsor!

Jag funderar ibland på det där med att "se ut". Visst kan jag ärligt erkänna att jag inte är den snyggaste skapelsen på jorden, än mindre den mest vältrimmade kvinnan som gått i ett par skor. Men, vad jag inte kan begripa, är människor som måste göra sig tristare än vad de egentligen har potential att vara.

Det är ungefär som att saker och ting stannar av när folk skaffar sig barn. Människor som tidigare hade både stil och intresse av att ha en stil verkar...ge upp allting så snart det kommer barn på tal eller till världen. Missförstå mig rätt nu, det är nog ingen höjdare att ta barnvagnspromenader i tolvcentimetersklackar eller införskaffa hottaste, trendigaste kavajen när det enda man ska göra är åka rutschkana med ettochetthalvtåringen. Men måste det ena verkligen utesluta det andra?

Jag ser mammor i min egen ålder som lätt hade kunnat misstas för en s.k. gammal mamma. Någon minst tio år äldre än mig själv, om inte mer. Alltså närmare fyrtio än trettio. Varför? Oh, varför?!

I min garderob ligger tolvcentimetersklackarna tillsammans med litet lägre diton. Jag har kläder både för sandlåda och vuxenstunder. Jag har inte låtit håret bara växa växa växa utan att göra något med det - jag försöker färga till det och klippa det hyfsat snyggt för att inte se så vansinnigt trist ut. Jag får ögonbrynen plockade med hyfsat regelbundna mellanrum eftersom jag inte kan göra det själv. Mina Converseskor är det bästa köp jag någonsin gjort och hittills har jag inte sett någon fyrtioåring i korta kjolar och Converse. Det enda jag möjligen skulle vilja göra "bättre" är mina naglar. De skulle jag i sanning vilja gå och få tillfixade av och till. Ja, och träna litet mer då, men jag är på god väg nu.

Bara för att man har tryckt ut en unge - eller i mitt fall två - behöver man inte drabbas av en handarbetsfetisch och tro att sitt kall här i livet är en Haglöfsjacka och ett par stabila vandringskängor. Såvida man inte haft de intressena tidigare, that is. Då ska man givetvis behålla dem. Men för mig har det aldrig varit mina primära intressen, och tittar jag mig omkring har jag mycket svårt att tro att många av dessa tråkmorsor haft dem från första början.

Så snälla mammor i min egen ålder: Snäpp upp er. Gör er litet attraktiva eller försök åtminstone. Det finns ett liv efter att barnen vuxit upp! Eller gått till sängs, för den delen...

(Och bilden är lånad från den här bloggen)