Go' kväll på er...

Jag har en favvofilm, kanske kategori "knepig film" som vissa vänner skulle säga. Hur nu "Lost in translation" skulle vara en knepig film, men nåväl, den är inte "Avatar" eller "Twilight"-filmerna och då är det väl för svårt för gemene man...

"Lost in translation", hur som, är en av mina absoluta favoriter, alla kategorier. Den är varken svår eller fransk utan bara helt lovely, enligt mig. Jag kom att tänka på den där scenen där Bob och Charlotte ligger i sängen och pratar, och jag försökte hitta den på YouTube, men den fanns givetvis inte där.

Jag ska dela med mig av den scenen, fastän skriftligt. Den var så mycket jag då, och den är så mycket jag nu, om än på ett helt annat sätt.

Och har ni inte sett filmen - se den!

CHARLOTTE: I'm stuck. Does it get easier?

BOB: No, yes, it does...

CHARLOTTE: Yeah? But look at you.

BOB: Thanks. It does, the more you know who you are... you don't care about things the same way...

CHARLOTTE: I just don't know what I'm supposed to be. I thought maybe I wanted to be a writer... but I hate what I write, and I tried taking pictures, but John's so good at that, and mine are so mediocre... and every girl goes through a photography phase, like horses, you know dumb pictures of your feet...

BOB: You'll figure it out. I'm not worried about you. Keep writing.

CHARLOTTE: But, I'm mean.

BOB: That's ok.

CHARLOTTE: And marriage, does that get easier?

"..."

CHARLOTTE: John thinks I'm so snotty.

BOB: You are.

CHARLOTTE: I know, but that's what you like about me.

CHARLOTTE: Why do you have to be with your opposite, why cant similar people be together?

BOB: Because that would be too easy.